Fucking fuck!
ÅÅÅÅÅÅÅ beslutsångest till tusen! Vad i helvete ska jag göra med mitt liv? Sitter här nere med min lilla etta i Tranås, har inge jobb. Lever på socialen.. Känner mig ensam större delen av tiden.. Tappat lust och ork för precis allt. "Jaaa men flytta upp till sthlm dåå" säger alla. Klart jag vill flytta hem igen till familj o vänner. Men ändå så har man ju sitt liv här nere med. Två olika liv som är så otroligt olika. Varför känns det så svårt och jobbigt att släppa taget om hålan? Det vet jag faktist inte.. Jag tänker hela tiden, Ja men nuuu kommer det ordna sig, nu kommer allt bli bättre igen.. Sen går tiden och man sitter kvar hemma i sin lägenhet och undrar vart tiden tog vägen.. Usch vad deppigt inlägg men faan, jag är så jäävla klyven. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv!?!? ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!! Men en sak vet jag, och det är att det fan är dags att göra nånting åt det. För jag pallar inte ha det såhär längre..
Speciellt inte som det är just nu. Ingenting känns bra. Bäbläblä cry me a river!!
Nu byter jag iaf samtalsämne!
Elle ja, min dröm som jag tänkte berätta om är väl inte mindre depp om man säger så..
Vaknade iaf av att jag var sjukt illamående.. Vi hade iaf blivit kidnappade, jag emil och 2 till.. Killen satt brevid mig med en pistol tryckt i magen på mig.. Och hotade att skjuta om vi inte gjorde som han sa. Sen satte han pistolen mot sitt eget huvud och skrek att han skulle skjuta sig, men sen vända han pistolen och sköt emil i ansiktet så hela käken lossna, o blodet sprutade ööööverallt, hela mitt ansikte som då satt bakom emil, och i munnen o allt kom det. BLÄÄ! Vaknade iaf precis när ja smakade på blodet och kan säga att ja va så jäävla skakig när jag vakna, Jag trodde helt ärligt nån stog bakom sängen me en pistol! haha.. Aa mina drömmar har varit så sjuka på sista tiden.. Handlar bara om död och hemskheter. Och det blir man ju inte direkt mindre deppig av. Ne usch o fy.. Nu måste det vändaa!! Långt blogginlägg men det är inte sååå ofta ja skriver sååaa!
No löv today m8s! ./ Hyena
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vet hur det känns att gå och bära på den känslan, sjukt jobbigt! Så känner jag med, har två helt olika liv på helt olika ställen. Dock valde ju jag jobbet vilket man ibland ångrar för jag saknar dig typ JÄMT! :0(
SvaraRaderaMen det är ngt som inte går att sätta fingret på som gör man stannar i den skithålan, ta dig där ifrån innan du blir som dem! ;0) <3